Filed under: Sverige
Diskussionen efter Sverigedemokraternas besök i Linköping fortsätter i lokalradion i dag
En kort reflektion.
Jimmie Åkesson, och hans partikamrater, betraktar uppenbarligen alla som på något sätt är emot partiet som vänsterextremister.
Det blir väl lättast så.
Den sverigedemokratiska idén bygger på att partiet representerar den tysta massan. Att de försvarar, och representerar, de ”vanliga” svenskarna.
När dessa ”vanliga” svenskar visar sig vara emot främlingsfientliga klichéer blir det jobbigt.
Och det finns uppenbarligen bara ett sätt att förhålla sig till det.
Alla som på något sätt yppar ett motstånd mot Sverigedemokraternas politik stämplas som vänsterextremister.
Filed under: EU, Sverige | Etiketter: Daniel Poohl, EU, Europa, Europaparlamentsvalet, Expo, Front National, ITS, Jean Marie Le Pen
Vårt nya nummer innehåller många delar som vi inte kommer att lägga upp på nätet.
Ledaren däremot är till allmän beskådan här:
Resultatet i Europaparlamentsvalet kommer att skapa svarta rubriker. I flera europeiska länder har extremnationalister och högerpopulister goda chanser att nå rejäla framgångar.
I Holland har den antimuslimska demagogen Geert Wilders parti seglat upp som landets mest populära. I Österrike har Jörg Haiders gamla parti FPÖ gott självförtroende efter det senaste nationella valet. I Sverige har vi Sverigedemokraterna. Partiet ser för tillfället ut att missa en stol i parlamentet, men skulle det mot all förmodan komma in är det lätt att föreställa sig reaktionerna.
Framgångar för extremnationalister och högerpopulister har en tendens att tas emot likadant varje gång. Frågorna ekar. Hur kunde detta hända? Varifrån kommer dessa partier? Som om partierna poppat upp som svampar ur jorden, som om vi glömt att de finns.
Är det inte dags att sluta förvånas? Extremhögern är en etablerad del av Europas politik. Det är dags att se den för vad den är.
Till att börja med. Den är inte ny. Redan på 1980-talet fick extremhögern sina första påtagliga politiska framgångar. I valet till Europaparlamentet 1984 fick Jean Marie Le Pen och hans Front National över elva procent av rösterna. Framgången var delvis ett resultat av extremhögerns omstöpning under 1970-talet. I stället för att hålla fast vid fascismens och nationalsocialismens ideal anpassade politiska entreprenörer på den yttersta högerkanten politiken till den tid de levde i. ”Ras” ersattes med ”kultur”. Den tidigare så förkastliga demokratin omfamnades, antisemitismen tonades ner. Runt om i Europa skapades nya plattformar för den ompaketerade politiken. När grupperna så småningom flätades samman med populistiska skatteprotestpartier var den ideologiska häxbrygden fulländad.
Det är lätt att bli orolig över extremnationalisternas framfart under de senaste decennierna. De har nått sina framgångar genom att fylla ett tomrum i den europeiska politiken. I och med murens fall, globaliseringen, terrorismen och politikens likriktning har det skapats en marknad för extrem-nationalismens idéer.
Nu står vi här. Med ett fenomen som verkar omöjligt att mota. Men i nervositeten över intoleransens landvinningar glöms ofta extremhögerns svagheter bort.
Den har fortfarande inte lyckats slå genom i något av Europas stora länder. Undantaget skulle kunna vara Frankrike, men där är Front National svagare än på länge. I Europaparlamentet saknar de rejält inflytande och faktum är att ytterst få partier på den yttersta högerkanten har kunnat uppvisa en längre tid av politisk stabilitet.
Det kommer att bli rubriker. Det är förståeligt. Men för att på allvar kunna möta utmaningen mot det demokratiska samhället krävs mer än så. Att inse att högerpopulister och extremnationalister faktiskt är en etablerad del av den europeiska politiken och att de har svagheter kan vara en bra start.
Filed under: Sverige
I dag kommer det nya numret av Expo, temat är självklart EU-valet. Läs mer om numret här och här.
I onsdagens studio ett blev det lite försmak av numret. Lyssna här
Enligt rapporter från Sverigedemokraternas torgmöte i Linköping i dag ska Jimmie Åkesson ha fått ett ägg upptryckt i ansiktet.
Jag skulle kunna skriva så här.
Sverigedemokraterna har varit så gott som osynliga hittills i valrörelsen. Opinionsundersökningar visar att de inte har lyckats ta rollen som den stora utmanaren.
Nu får de en gratischans.
Att fysiskt attackera Sverigedemokrater är fel strategi om man vill motarbeta Sverigedemokraterna. Det ger dem utrymme i media och det ger dem sympatier.
Jag skulle kunna skriva så.
Om det var det som var problemet.
Men problemet med ägg i Jimmie Åkessons ansikte är ett annat.
Attacken mot Jimmie Åkesson är också en attack mot demokratins spelregler.
Partiet har rätt att föra ut sitt budskap. Det är en rätt de måste få ha i en demokrati.
På samma sätt är det en rättighet att bli förbannad, det är en rättighet att arrangera motdemonstrationer och att förklara vad man tycker om Sverigedemokraterna politik.
Men det får aldrig gå över till vad som hände i Linköping i dag.
Åtta procent av samliga 366 kandidater till Europaparlamentet avstod från att rösta i förra EU-valet. I Sverigedemokraterna är motsvarande siffra 50 procent. Ekots granskning av EU-kandidaterna är knappast vad Sverigedemokraterna hoppats på.
Partiet har svårt att locka väljare i EU-valen. Den senaste opinionsundersökningen visar att partiet är iskallt. Ekots granskning visar förvisso att partiets kandidater ligger i fas med sina väljare. Med andra ord: De skiter till stor grad i EU-valet och därmed i EU får man förmoda. Men det räcker inte. SD måste förmå sina väljare att gå till valurnorna.
Redan innan valet var det den stora utmaningen för partiet. Det lär knappast bli lättare med en förstekandidat som tidigare visat noll intresse för EU.
Det är den omedelbara analysen man kan göra.
Dålig nyhet för SD. Ännu svårare att locka väljare.
Men vid närmare eftertanke dyker en annan fråga upp.
Sverigedemokraterna ser EU som ett hot mot svenskheten och Sverige. Det är en monsterstat som tuggar sönder den svenska självständigheten.
Vad gör då de personer som nu kandiderar för partiet?
Ja, ska man tro Ekots granskning finns det Sverigedemokrater som ser förfallet men som struntar i att göra något åt det.
Det är förbryllande.
Eller kanske klargörande.
Sverigedemokraterna vill ta kampen om Sveriges framtid på hemmaplan. EU-valrörelsen är i första hand, som redan klargjorts flera gånger, ett genrep inför riksdagsvalet.
Filed under: Österrike | Etiketter: Antisemitism, Österrike, FPÖ, Islamofobi, Israel, Turkiet
Att islamofobin har blivit den europeiska extremhögerns trumfkort råder det knappast någon tvekan om. Vi har sett det i Sverigedemokraternas valkampanj. Partiet vill inte att det muslimska Turkiet ska bli medlemmar i unionen och välklädda valkandidater varnar för den växande så kallade ”islamiseringen”.
Samma frågor dominerar valkampanjerna hos Sverigedemokraternas gelikar runt om i Europa. Den europeiska kultursfären ska skyddas från det yttre hotet islam.
Men en form av intolerans kommer sällan ensam.
I Österrike har Jörg Haiders gamla parti FPÖ kryddat sin hållning mot Turkiets medlemskap med ytterligare en, minst sagt oväntad, yttre fiende – Israel.
Enligt Austrian Times har FPÖ orsakat högljudda protester efter en annonskampanj i tabloiden Kronen Zeitung där partiet lovar sina väljare att hålla både Turkiet och Israel utanför EU.
Israel! Landet är inte ens i närheten av att vara ett av EU:s kandidatländer.
Den enda anledningen för FPÖ att höja s ina sköldar mot Israel är givetvis att tillfredsställa sina antisemitiska väljare.
Som sagt, en form av intolerans öppnar ofta upp för andra. Det blir inte bara muslimer som får klä skott för extremhögerns propaganda under den här valrörelsen.
Filed under: Storbritannien | Etiketter: Blue state digital, British National Party, Hope not hate, Nick Griffin, Tories
Hur ska man bemöta extremhögerns framfart?
Det är inte bara i Sverige den frågan är aktuell. Valrörelsen i Storbritannien har gett oss två vitt skilda exempel på hur man kan göra.
Eller snarare hur man inte bör göra.
1. Samarbete
Engelska Tories har känt sig vilset bland partigrupperna i det stora Europaparlamentet. Därför har de startat en egen. Enligt Times Online har de bland annat bjudit in antisemiter från Polen och SS-nostalgiker från Lettland. På hemmaplan gör partiets företrädare utfall mot British National Party (BNP). Men ute i Europa bjuder man in dess gelikar till samarbete.
2. Svartmålning
Kampanjen Hope not Hate har som mål att hålla BNP utanför EU-parlamentet. De har bland annat tagit hjälp av Blue State Digital, som bland annat låg bakom Barack Obamas presidentkampanj på nätet. Och jösses vad de tar i.
I den här filmen jämförs BNP:s partiledare Nick Griffin med Hitler. Förvisso en rolig film. Men för de som inte kan se Adolf Hitlers galenskap i sin lokale BNP-företrädare faller det pladask.
Å andra sidan. Finns det någon som har mer begåvade anti-sd-filmer tar jag gärna emot dem.
Filed under: Sverige | Etiketter: debatt, Europaparlamentsvalet, Metro, Sverigedemokraterna, Sydsvenskan, TV 4
Under de senaste veckorna har debatten om Sverigedemokraternas rätt att annonsera växt sig allt starkare. Det började med att TV 4 lite förvirrat kom fram till att de inte kommer att sända reklam för Sverigedemokraterna under EU-valrörelsen. Sedan sa Metro nej. Efter det sa Sydsvenskan ja.
Det finns två hållbara resonemang.
1. TV4, Metro och Sydsvenskan drivs som kommersiella bolag. De har alltså all rätt neka vem som helst att annonsera. Om porrbolag, vapenföretag och kriminella nätverk skickar in en annons så måste inte tidningen trycka den.
Samma sak gäller för Sverigedemokraterna.
Det är precis som Metros chefredaktör Per Gunne uttryckte det ingen mänsklig rättighet att få annonsera.
2. Samtidigt har de nämnda bolagen och deras konkurrenter har ett större uppdrag än så. I deras roll som bärare av det offentliga samtalet har de också ett ansvar att säkerställa att yttrandefriheten upprätthålls.
”Tror man på yttrandefrihet ska man vara försiktig med censur”, som Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström uttryckte det.
Båda resonemangen kan vara rätt beroende på bland annat vilken målgrupp man har eller vilken ideologisk grund tidningen vilar på.
En sak är klar. Sverigedemokraterna tjänar på debatten. Frågan om huruvida Sverigedemokraterna ska få annonsera eller inte är bättre reklam än vilken tafflig nationalromantisk poster som helst.
Men det är inte nödvändigtvis så enkelt som Liberalen och PR-konsulten Gunnar Fröroth ville göra det igår på Newsmill. Där oroade han sig för att Metro och TV4:s beslut om att neka partiet annonsplats kommer att förstärka partiets position som ”underdog och offer för etablissemangets konsensus”.
Men det gör troligtvis varken från eller till. Sverigedemokraterna kommer alltid ta och odla rollen som underdog. Partiets bygger hela sin världsbild på att etablissemanget medvetet ”förintar” Sverige och tystar dem som säger sanningen om det mångkulturella samhället. Partiet självt förkroppsligar den tysta majoritetens uppror och sanningsägarens utsatthet.
Partiet kommer alltså alltid se sig som offer för ”etablissemangets konsensus” eftersom dess världsbild annars skulle rämna.
Sverigedemokraterna vinner inte för att de blir martyrer. De vinner för att de står i centrum för en diskussion där partiet avideologiseras.
Debatten om annonseringen, eller för den delen debatten om debatten, har en tendens att glömma vad Sverigedemokraterna faktiskt är för parti. I stället hamnar fokus på principiella frågor. Det behöver självklart inte vara fel.
Men det ger hur som helst Sverigedemokraterna ett bekvämt läge.
Sverigedemokraterna liksom bara glider med som en projektionsyta för det demokratiska samhällets nervositet inför partiet.
Utan att lyfta ett finger blir Sverigedemokraterna en del av en debatt de inte behöver delta i för att vinna.
Ironiskt nog på grund av det där konsensus-etablissemanget faktiskt inte alltid är överens.
Filed under: EU
I dag börjar vi på Expo vår valbevakning. Under veckorna fram till valet kommer vi att följa extremhögerns satsning i Europaparlamentsvalet. Reportage, nyheter och fakta kommer ni kunna hitta på vår specialsajt .
Här på bloggen, som kommer att rulla fram till valdagen 7 juni, kommer det finnas plats för analyser, noteringar och givetvis en dialog med er läsare. Bloggen är en del av expo.se:s utgivning och därför kommer vi att vara försiktiga med kommentarsfunktionen. Alla kommentarer kommer att granskas innan de läggs ut.
Så, nu kör vi…
EU-bloggen 